tisdag 14 oktober 2014

pejl :-(


 På söndagen efter jobbet på kvällen när jag skulle ladda pejlen  (dc40) så var den sten död, den gick inte att slå på eller att ladda och jag som planerade att jaga måndag. Tänk vad man blivit beroenda av grejer, funderade till och med att inte fara och jaga. Men jag rotade fram min gamla traker som jag använde på mina stående hundar, den är liten och smidig men visar bara på ett ungefär på vilket håll huden är åt. For på ett ställe som kallas ödemarksvägen för jag är livrädd att Saga far ut på ng väg och blir på körd och efter den vägen så finns det ingen risk för det. Nästan vindstilla, perfekt då hör man henne om hon skäller på lång håll och på långt håll skäller hon. Det tog en evighet smyga på första stånd skallet och vad gör jag flyttar mig i sid led och fågeln drar. Är på väg mot bilen när hon får upp en höna, jag hör hur den kaklar. Tar en lång stund innan jag får syn på den högst upp i en gran och perfekt skjut tillfälle. Har byt till min hornet från min magnum och hornet har snälltryck och jag har vantar på mig, behöver jag säga mer, skjuter en meter under fågeln. Skit.. men saga drar efter den och ca 50 meter bort så börjar hon att skälla igen. den här gången så tar jag av mig vantarna..


 
Det var omöjligt att få tag på ett dc40 halsband och jätte svårt att beställa. dc50 fick de bli, den är lite större och klumpigare men sitter helt ok på, det får bära eller brista jag gillar att ha koll på vad min hund sysslar med och så är det en säkerhet om ng skulle hända henne. Saga sökte på som vanlig idag, märktes inget av att halsbandet var i vägen. Han inte gå så långt fören hon började att rota, jag gick sakta för det syntes att det var intressant. Jag hör hur hon börjar att skälla bara 100 meter från mig och att tuppen skär näbb, hon slutar att skälla jag står blixt stilla och hör och ser hur tuppen träar i en träd topp i skott håll från mig och börjar att skära näbb igen. Det tar bara ng sek så är saga där och har full koll på fågeln. Jag har bössan i ryggan och står så att tuppen kan se mig, men den har full fokus på en liten tokig hund som lever rövare. Sakta så får jag upp bössan smyger 5 meter fram till en björk och siktar. Inte världens bästa träff men ner kom den och en över lycklig hund.. Jag var ganska nöjd och brukar ge mig efter en fågel men nu så hade vi inte gått så länge och fint väder var det. Gick i 20 min till så var det fullt skall igen. Den här gången på lite längre håll så jag han ta av mig ryggsäcken och smyga en bit. När jag såg saga och vilket träd hon markerade så drog det en tupp bredvid mig, Saga drog efter den en bit, jag satt kvar och väntade tills hon kom tillbaka, hon sprang till baka till samma träd och fortsatt att skälla. Lyckades med att åla och fick syn på en liten tupp den här gången väl gömd, men nu så börjar få ordning på min hornet och den gör sitt jobb bra..
 

Så ser man ut efter man brottas man tuppar.
 

2 kommentarer:

  1. Fasen vad duktiga ni är, du och Saga. Jag blir så himla imponerad! Fattar inte hur hon kan vara så duktig i skogen, lilla fina Saga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack...Vi har ju inget att jämföra med men det är sällan vi går hem och inte haft fågel kontakt. I år så har det riktigt lossnat för Saga tror att hon är så mycket piggare efter kastreringen. Hon är väldigt duktig på att hitta fågel som redan sitter i träden men är sämre på efter gång. Vi kanske går på rätt marker också det spelar nog in en del. Jag är bara lite orolig för framtiden när dom har mycket ögon problem i hennes stamtavla, men det är bara att glädjas för stunden och jaga på ;-) Hon är 4 år nu så man får nog börja att kolla efter en till nobs med bra anlag, det verkar vara lättare sagt en gjort..

      Radera